SoRG!

Idag har det varit en Omtumlande Dag med Mycket Känslor, Tårar, Tankar om Livet och Livet efter Döden...

Johan & Jag åkte i eftermiddags tillsammans med ett äldre Par till en Man som ligger på ett Hospis i Lund. Vi hade med oss Gitarren och när vi kom in till honom gav han oss ett Leende med de Krafter han hade kvar. Han hade magrat rejält men hans Humor fanns minsann kvar. Nyligen fick vi reda på att även denna Underbara Man hade fått Cancer. Läkarna började med Cellgifter och Strålbehandling men det hjälpte inte. Cancern hade spridit sig alldeles för mycket så det fanns alltså inget annat att göra än att ta vara på den tiden som fanns kvar...

Det är så SORGLIGT att se Människor tyna bort. Att se de Anhörigas uppgivna, älskvärda blickar. Att sitta bredvid och försöka prata så gott det går samtidigt som massa Känslor & Tankar bubblar inom en. I såna här stunder känns Livet, så Läskigt, på Riktigt. Så många gånger har man hört att vi alla ska Dö men ändå är det Lika Sorgligt varje gång det sker. Vi sjöng några Beatles låtar för honom & han sjöng med så gott det gick. Det river i mitt inre och min Hjärna kan inte riktigt Förstå HUR MÅNGA denna hemska sjukdom har drabbat och så många Liv den tagit.

När ja kom hem fick jag sedan nästa sorgliga besked. Vår Vän (som ja skrev om här för några dagar sedan) har somnat in. Inget Mirakel inträffade men jag hoppades iallfall in i det sista och nu slipper hon att lida...

ViLa i FRiD, ÄLSKaDe LuTTi!




Tiden stannar en dag som den här.
Återigen påminns jag om att vi Lever Nu & Här, att jag inte ska ta någon förgiven, att vara tacksam för det jag har & göra det som känns rätt för mig.
Jag bryr mig verkligen om Människor och är glad över att jag har den egenskapen. Känner att det ja gjorde idag har betydelse både för de som var där och för mig och därför känns den här dagen viktig för mig. Idag har ja verkligen Levt Nu & Här, Varit Nära Mina Känslor, Låtit Tårarna Komma ut & jag är Tacksam för att jag fick Träffa den här Mannen en sista gång.

Ta HaND oM VaRaNDRa!

Kommentarer
Postat av: mio

Fy så tragiskt! Tänk om vi ändå kunde hitta ett botemedel mot den förbaskade sjukdomen!

2010-11-01 @ 20:37:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0